Dagens möte slutade i tårar

Dagen har inneburit både tårar och skratt. Så mkt känslor som fluerar i kroppen, mötet idag med hon från HR slutade i tårar och förtvivlan. För henne e man bara ett namn på ett papper som ska omplaceras. Hon bryr sig inte om att det är riktiga människors framtid som står på spel utan vi är bara en papperslapp som ligger och skräpar på hennes skrivbord. Att jag är under rehab är inget hon tänker bry sig om då det i nuläget är fler som behöver omplaceras i och med att två avdelningar ska avvecklas. När jag försökte förklara mellan mina snyftningar och hulkande att om avdelningen varit kvar hade jag ändå behövt göra en omplacering till en lättare enhet med inte lika tunga arbetsmoment och därför borde inte jag räknas som alla andra. Men då började hon prata om att min rehab inte var över och att man inte visste i nuläget hur jag skulle klara arbetet efter den kommande opereration. Att jag inte ens kunde jobba 2 timmar/dag uppe på avdelningen men klarar 75% nere på mottagningen verkar hon heller inte bry sig om. Något som inte heller spelande någon roll för henne var att jag redan nu fått avrådan av min kirurg att en vårdavdelning är helt uteslutet med tanke på min grundsjukdom och steloperation. För henne spelar ingenting någon roll utan jag behandlas som alla andra. Jag är ändå bara ett papper till i högen som ska omfördelas i huset. Så trots avrådan från min kirurg kommer de omplacera mig inom sluten vården, alltså en plats på en avdelning som jag i och med min operation inte bör vara på då min artrodes inte klarar fysiskt tungt arbete. Och att börja om på nytt bara för att dessa nötter inte lyssnar gör mig förbannad och ledsen. Att riskera att bli sjukskriven igen och få kämpa mig tillbaka till arbetet för att bevisa för dom att jag ej klarar jobba på en avdelning är inget jag har lust med när jag precis kommit tillbaka.

Efter många om och men och med hjälp av min chef och rehabchef som fick höja tonen till HR-kvinnan fick jag iaf stanna på medicin mottagningen över sommaren. Fast att min anställning på pappret kommer att skrivas på en annan avdelning. 
Vad det blir av det sen har jag ingen aning om då HR-kvinnan har en tendens att slingra sig runt frågorna hela tiden. 
 




Upp