Verkligheten

Tredje dagen ensam, D är tillbaka på jobbet efter tre veckors semester. Vart tar dagarna vägen? Dessa tre veckor har gått jätte snabbt. Hade velat att de gått lite långsammare för det har varit hur mysigt som helst att ha honom hemma <3 Men nu är det bara jag och gossen hemma.
 
tyvärr är det även då alla tankar kommer upp, men jag försöker ta en dag i taget. Det går inte att göra något åt detta så varför göra situationen ännu värre genom att "tänka om" hela tiden. Tänk om jag vore frisk, tänk om jag sluppit stelopera mig, tänk om jag kunnat jobba, tänk om jag fortfarande kunnat spela innebandy, tänk om jag sluppit smärtan. Tänk om jag kunnat... Men nu befinner jag mig här och jag kan inte göra något åt det. Varför plåga sig mer då? Det gäller att ta djupa andetag och andas sig ur ilskan, smärtan och hopplösheten. Men ibland blir det för mycket och luften går ur mig, kranen öppnas och tårarna rinner ner för min kind. Så stark utåt men så svag inombords. För en stund känner jag mig lättad, det är skönt att gråta. När man är liten och slår sig så gråter man och även när man inte mår bra så gråter man. Man gråter för en kort stund, blir ompysslad och sen är allt bra igen. Så idag har jag ont så då gråter jag...
Min sjukdom- Reumatism | | Kommentera |
Upp