Det finns alltid två sidor

Jag vägrar se mig som den som inte kämpat och som gett upp för lätt. Jag har kämpat så länge att jag inte har någon ork kvar. Vissa kan tycka att orken tog slut vid en oläglig tidpunkt men bägaren har varit på väg att rinna över länge. Till slut kom den sista droppen som gjorde att bägaren rann över. Min ork och tålamod tog slut när någon annans började...

Så många tårar man fällt och så mycket ilska man kämpat med. Ett misslyckande man känt, att bryta upp en för utomstående en lycklig kärnfamilj. Det är lätt att visa upp en fasad, men innanför dörrarna är det ingen som vet hur det har varit. Det kommer alltid finnas två sidor, två läger och så får det vara. 
Jag har insett att jag inte kan leva såhär resten av mitt liv. Jag förtjänar något bättre, jag förtjänar att vara lycklig. William förtjänar en mamma som har ork och som är glad. Jag hoppas och tror att allt kommer att bli bra, det kommer stunder där det känns mörkt och hopplöst men de bra och lyckliga stunderna kommer allt oftare nu. 

Jag kommer mer och mer in i att jag kommer att vara ensamstående mamma. Jag får fortfarande ångest och svårt att andas när jag tänker på att jag kommer missa halva min sons uppväxt. Jag får panik i hela kroppen och tårarna brinner bakom ögonlocken. Jag gråter ofta av saknad. Jag vill vara självisk och ha honom hos mig jämt men inser mer och mer att det inte fungerar så. För William är det viktigt att ha både en mamma och en pappa.

Men William är med mig hela tiden på ett eller annat sätt. Den veckan vi är tillsammans tar vi igen från den vi har förlorat.

(null)

Allmänt | |
Upp